Här var det dött!!

Ja visst är det så. Mycket har hänt och har inte riktigt haft tid ork eller tillräckligt mycket huvud med mig för att kunna skriva nåt. Lite struligt här och var, sjukskriven i två månader och sen ett försök att plugga upp det jag missade på komvux efter att ha varit sjukskriven två månader... Det gick ju sådär, har fortfarande ett ämne jag kan rädda ett betyg i på måndag iaf. Annars är det ju bättre.

 Diagnos
Ja diagnos ja. Utredningen jag gjorde är klar och min diagnos blev ADD + social fobi. Jag är fortfarande lite inne på aspergers syndrom personligen men ja, inget som står på papper i alla fall. Har påbörjat, sen ett tag tillbaks, medicinering. Medicinen jag äter heter concerta och den hjälper mig att vara koncentrerad plus att jag blir aktivare. Det fungerar bra och den hjälper verkligen vilket känns skönt. 

Annars händer väl kanske inte så jättemycket. Min bror bor här hos oss sen ett tag tillbaks och min sambo har nyligen påbörjat sitt sommarjobb, så jag får massa tid att spendera med barnen nu när det är "sommarlov" och jag ska vara pappaledig hela sommaren. Till hösten ska det studeras igen, förhoppningsvis får jag göra något jag verkligen vill i höst, men det återstår att se, innan midsommar får man besked så det blir spännande att se vad man får göra för nåt. 

Bloggen då, får se om jag kommer fortsätta skriva eller inte. Jag vet idag inte riktigt... vad, eller varför, jag ska skriva. Men det kanske kommer. Det lär ju kanske märkas åtminstone. Tills vidare får de få som faktiskt kollar in ibland ha det så trevligt, och njut av sommarvärmen!

...  kopiera över bilden från sambons blogg på våra små älsklingar! Speciellt som hon är så bra och har klippt in båda två i en bild. Helt perfekt! (notera att detta är andra blogginlägget på typ 10 minuter :p )

Musik har alltid varit en ganska stor del av mig. Under en väldigt lång period av mitt liv var det nog genom musiken man fick identifiera mig, man skulle kunna säga att utan musiken hade jag ingen identitet. Under den här tiden var jag metal och hårdrock. Innan dess var jag "poppare" som avgudade Kent och allt annat som var "alternativt" för stunden. Även om jag skiftat i vad jag föredragit för musik genom tiderna så sitter ändå all musik kvar i min hjärna och i mitt hjärta. Jag tror inte att något jag någon gång i mitt liv tyckt om och lyssnat på någonsin blivit dåligt för mig. Jag kan än idag lyssna på det jag lyssnade på som yngre och tycka det är bra. Musiken har blivit en del av min själ skulle man kunna säga, även om jag inte kan påstå att jag tror att människor har en själ så var det nog det enklaste sättet att beskriva det på.

Ett bra tag betydde inte musiken så mycket egentligen för mig. Jag tyckte om att lyssna på musik men jag la aldrig stora tankar på texter och ord i låtarna utan det var mest bara att lyssna och ha musiken där. Sen någonstans i tonåren hände något, texter blev intressanta. Jag dök ner i texterna från Kent som kändes som det djupaste som fanns, deprimerande låtar var en längre period det bästa som fanns, jag kunde ofta knappt lyssna på något annat. Jag mådde antagligen inte så bra under den perioden av mitt liv, men jag kan ärligt inte sätta fingret på hur det faktiskt var, jag minns det inte tillräckligt bra för att kunna ge ett ärligt svar. Något år bara efter min Kent-period börjat så kommer jag på något sätt in på metal. Den lite vänligare sorten om man så vill. Helloween, Iron Maiden och sådant som är ganska lättlyssnat. Helloween med plattorna "Keepers of the Seven Keys" som för det mesta hade en bra mycket gladare och humoristisk ton än det jag lyssnat på innan. Sen kom Slipknot. Hade jag inte sett Slipknots låt "Wait and Bleed" en dag på ZTV så hade jag kanske aldrig kommit in på den tyngre musiken som jag lyssnar på idag. Ilskan och explosiviteten var något som jag själv behövde få ur mig och musiken hjälpte mig med det. Jag gick vidare på tyngre grejer och började mysa till dödsmetal och thrashmetal och alla kombinationer där emellan. Under en period så spelades det i min stereo en salig blandning av musikstilar. Vissa dagar drog jag på det snabbaste, hårdaste och brutalaste jag hade, medans andra dagar satt jag bara och lät jobbiga tankar flöda tillsammans med grupper som till exempel HIM. Efter den perioden i mitt liv så var det sen bara metal som gällde, jag identifierade mig som metal och även om jag lyssnade på annat så pratade jag inte gärna högt om det. Metal var vad jag trodde att jag ville vara.

Idag är saker och ting annorlunda. Jag lyssnar på lite vad som helst och har inga problem med att människor vet om det heller. Metal är det jag föredrar och gillar mest men man kan inte undkomma att det finns gott om låtar därute som kan falla en i smaken. Jag fastnar inte i texter på samma sätt som jag gjorde en gång i tiden, numera är det snarare musiken och rösten som får mig att fastna ordentligt, även om jag gärna fäster mig vid en textrad som kan kännas väldigt slagstark, eller kanske som påminner mig om något som hänt eller hur jag varit tidigare i mitt liv. Lyssnar jag på Kent eller kanske något av Tiamats senaste album idag så känner jag mig inte alls som jag gjorde förr och jag lyssnar inte heller på låtarna på samma sätt heller. Jag är fortfarande väldigt förtjust i de Kent-album som spelades under den perioden av mitt liv men lyssnar jag på dom idag är det för att njuta av musiken, inte för att lyssna på texterna eller deppa ner mig.

Jag sitter här och har helt enkelt kommit på att musik är en väldigt stor del av vem jag är. Även om musik jag spelar idag inte återspeglar mina känslor eller mitt mående så kan jag någonstans inte riktigt sluta lyssna på musik. Mycket som jag upplevt har upplevts till toner från musik jag gillar och jag kan inte vara utan musik för länge, det känns någonstans som om det är något som saknas då det inte kommer toner ut ur stereohögtalarna. När jag suttit och skrivit detta blogginlägg har jag hunnit lyssna på Kent, Radiohead, Eskobar, Kittie, Deadmau5, Blue Foundation, Enslavement of Beauty, Rammstein, The Ark, HIM. Med andra ord var det musiken som jag satt och lyssnade på som fick mig vidare i detta inlägg. Nu ska jag dra på lite Black Sabbath hade jag tänkt och njuta av deras tidiga album med Ozzy på sång, det är underbar musik det.

"Fan i helvete vad sällan du skriver n!!" skulle säkert flera av er kunna säga, och ja det stämmer det har varit lite mycket att ligga i med och tänka på den senaste tiden så det har liksom aldrig blivit av, förräns idag. Jag väntar fortfarande på min neuropsykiatriska undersökning där jag ska undersökas för Asperger/ADD, ska ta kontakt med vårdgarantin är det tänkt, så fort jag kan/vågar, för att få saker gjorda lite snabbare. Jag har börjat komvux, pluggar för fullt och Biologi var kanske inte mitt starkaste val då det är svårt och jag förstår inte boken överhuvudtaget men det är ändå väldigt intressant att göra laborationerna! På Progamhanteringen får jag äran att rätta våran lärare med jämna mellanrum så mina datorkunskaper är det väl inga fel på, hans å andra sidan... Dock så slår han mig med stormsteg i det vi är där för att läsa, OfficeXP. Att använda Office-paketens alla funktioner har väl aldrig varit min starka sida... Har flyttat nu också ja. Ska bo lite mindre tills studier är klara och jobb har hittats. Sen planeras det att kanske komma närmare stan, fast ändå lantligt.. får se hur det blir med det om några år!

Förutom det så tickar allt på som vanligt. För de som inte vet (vilka det nu är som läser fortfarande, kan inte vara många kvar nu antar jag) så väntar vi barn nummer 2 här hemma. Det kommer dyka ut en liten pojke om lite drygt en månad om allt går som beräknat, vilket det ju aldrig gör. Och är det verkligen en pojke som syntes på ultraljudet så kommer han få namnet Loke.

Nå, det var en mindre uppdatering för tillfället. Kan ju nämna att jag gjorde något för mig väldigt hemskt och läskigt. För er som inte vet är jag skribent på Gameplayer.se. Skriver recensioner och lite annat smått och gott med jämna mellanrum och fick i uppgift att åka till EA's kontor i stockholm och intervjua Tobias Söderlund, hjärnan bakom nya bilspelet NFS: Shift (som för övrigt är det bästa spelet i serien på drygt 10 år). Jag genomförde intervjun och var även lite social med resten av de gamers från olika siter som dök upp och det kändes riktigt kul att lyckas även om nervositeten verkligen hängde över mig, speciellt på intervjun. Det var iaf en väldigt bra upplevelse för mig och jag hoppas att jag får chansen flera gånger, intervjun kommer postas på gameplayer.se i början av nästa vecka!

Sitter här med mitt morgonte, trött i huvudet då jag varit vaken en bra stund in på natten. Sitter och funderar på komvux som kommer vara där jag spenderar min tid denna höst. Ska läsa 100% och kommer att gå kurserna Biologi A, Psykologi A, Svenska B och Programhantering (om jag minns alla rätt) där Svenska B är nödvändigt så jag kan få giltig behörighet. Alla kurser förutom programhantering är dessutom på distans vilket ska bli väldigt skönt, jag har alltid haft lite svårt att slappna av ordentligt i skolsalar. Det ska bli spännande och jag har alltid tyckt att det var tråkigt att jag inte klarade skolan när jag väl hade den åldern inne men ja, sista året i gymnasiet orkade jag ingenting mest och hade tröttnat på skolan helt och hållet. Nu är det dags att ta igen allt som missats. Nu har poängräkningen ändrats också så det är mer poäng att ta igen än jag förlorat. Smällar man får ta.

Det ska bli skönt och jag ser faktiskt fram emot det väldigt mycket. Går allt bra i programhantering (typ en kurs som ska vara likvärdig med datorkörkortet, vilket innebär att man ska kunna jobba i officepaketet) kommer jag till hösten gå en distanskurs som IT-samordnare vilket låter bitvis intressant. Jag har ett genuint intresse för datorer, hårdvara som mjukvara, och det är inom det området jag vill jobba då det är mitt stora intresse. Därför är jag väldigt nervös, jag känner att jag verkligen behöver klara svenska b så jag får min behörighet och kan plugga på nackademin nästa år. Jag vill in där så snart som möjligt då jag ju helst av allt vill ha jobb och tjäna pengar och inte leva på csn. Samtidigt ska det bli skönt på ett sätt att få en överblick direkt via csn hur mycket pengar jag kommer få ut fram tills dess att studieperioden är över. Jag är ekonomiskt extremt kass men min sambo är en stjärna på det vilket är tur, annars hade pengarna försvunnit och jag vet inte alls till vad!

Nu börjar det bli dags att förbereda sig mentalt för skola. Det ska flyttas också ska nämnas. Med mindre inkomst kommer behovet av mindre utgifter, så vi flyttar till en tvåa, fortfarande inom samma område dock så det blir inte långt att bära allt i alla fall. Det kommer bli trångt, med barn nummer två växande i min sambos mage så får vi se i oktober månad när det är beräknat hur mycket utrymme vi får över i våran lilla tvåa. Mycket på gång och mycket att tänka på, och som vanligt så sitter jag och bloggar för flera veckor på en och samma dag, inte så aktiv blogg, men det blir en del längd på inläggen när jag väl bloggar i alla fall!

Inget nackademin blev det i år. Tydligen så saknar jag grundläggande behörighet även om den grundläggande behörigheten kunde vara lite vad som helst enligt de som låg bakom de linjer jag sökt. Nåväl. Det jag får hoppas på nu är väl att jag får komma in på komvux, köra svenska B och få den betygsatt så jag garanterat har grundläggande behörighet enligt 25:4 övergångsregeln som är nu. Tråkigt tråkigt tråkigt, men men.

Kommer jag inte in på komvux vet jag dock inte vad jag ska göra alls. Och utan grundläggande behörighet (som är standard typ, överallt antar jag) så lär jag ju inte kunna söka mig in någon annanstans heller.

Det som är mest trist är ju att nackademin sagt att grundläggande behörighet kan vara vad dom tycker att det är. Tydligen var så inte fallet då det klart och tydligt står vid inloggning för att kolla min ansökan att jag saknar grundläggande behörighet.

:(

Om någon skulle undra över det nya utseendet, det tidigare schemat har inte sina grejer hostade någonstans längre så jag fick gå och köra på standardmall helt enkelt. Trist då jag föredrog den tidigare men men.